onsdag och halva veckan har gått redan....
idag har jag inte varit mig själv - börjar gruva mig för begravning imorgon, har oro och ont i magen jag är ju inte helt ok med begravningar inte för att jag tror att nån är det men man kan klara det på lite olika sätt. Vi får väl se hur det går.
Livet är bra orättvist och det är så fel när unga människor inte får vara med oss längre. Tror nästan fortfarande att det inte har hänt, känns så overkligt att jag ska gå på begravning av en vän. Hur gick det till? Vi ska ju liksom inte börja försvinna från jorden ännu. Fel är det enda ord jag finner hela tiden. Tillvaron blir bara fel och jag blir vresig och känner att hela min tillvaro är fel. Många tankar far igenom huvudet och man blir ju inte bäst på att jobba med människor när man är i ett sån tillstånd. Jag drar mig undan och vill bara vara ensam men hur fungerar det på en skola?
Varenda gång jag är på ica så tittar jag efter henne, för det var där jag träffade henne sist...men hon är inte där, när jag bläddrar i adressboken så vill jag ringa bara för och höra hur det är , det går inte, när jag tittar på bilder från allt skoj vi haft vill jag ringa och boka in roligheter, det går inte..även om vi inte sågs eller hördes varje dag så var det äkta vänskap och det känns ända in i hjärtat att det fattas nåt men jag kan tänka mig att du har det bra och jag hoppas du vakar över oss som blev kvar på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar